Ännu en långtråkig dag i skolan. Sam sitter längst bak i klassrummet och iakttar en hund som leker i sanden på skolgården. Strax kommer fröken Dorota utspringande från lärarhuset. Hon kämpar för att få fast hunden i ett koppel så hon kan följa den ut. Det är alltid lika underhållande att se lärarna ta fast djuren som kommer innanför muren. Sam är bara intresserad utav historia och det finns inte med på schemat. Vilket gör skolan väldigt ointressant för honom. Han hamnar lätt i ett vakuum av egna tankar, där stannar han tills skoldagen är slut.
När det bara är 5 minuter kvar på lektionen sitter alla elever och väntar på att klockan ska ringa. När klockan ringer utbrister Mateusz, som sitter längst fram i klassrummet
- Äntligen! Dorota bestämde att Mateusz alltid skulle ha den platsen för en månad sen, efter att han kastat två geografiböcker på vikarien vi hade i matematik. Som förövrigt slutade en månad innan avsagd tid av ”personliga skäl”.
Men nu var Sam på väg hem och det ända han kunde tänka på var den goda pastasalladen som väntade i kylskåpet. När han är hemma parkerar han mopeden i garaget och går in med ett stort leende på läpparna. Men leendet försvinner snabbt när han hör sin mamma snyftandes från vardagsrummet. Sam springer in i vardagsrummet där han hittar sin mamma på knä vid sidan om den bruna fåtöljen pappa fick i julklapp förra året.
- Vad har hänt mamma, varför gråter du? Frågar Sam förtvivlande.
Sams mamma mumlar. Det låter nästan som hon pratar ett annat språk, han förstår inte ett ord. Så han frågar igen.
- Mamma säg vad är det som har hänt?
- Krystyna.., mamma… är död.
Hungern försvann. Sam sjunker ner på andra sidan av pappas fåtölj. Han känner sig tom, som att någon putta ner honom i iskallt vatten. Mormor var Sams bästa vän. Han var där 4 dagar i veckan. Och nu var hon bara borta.
I 3 veckor ligger Sam i sängen och sörjer. Han går bara upp för att kissa och äta. Han pratar utan känslor och går ständigt runt och drar sina fötter efter sig i sina slitna tofflor. En dag sätter sig Sams pappa, Janek, åter igen på sängkanten för att trösta, utan att lyckas. Han säger dock något som får Sam att byta mönster. Dem ska gå igenom mormors gamla saker som ligger i lådor i en lokal. Janek undrar ifall Sam vill följa med och det blir det mest positiva svaret han fått på 5 veckor. Sam flyger upp ur sängen och slänger på sig jackan.
- Nu drar vi!
När dem kom fram var de svårt att hålla tillbaka tårarna. Mormors kläder, mormors parfym, mormors soffa, mormors kaffekokare. Allt fanns där. Sam börja kolla bland anteckningar och böcker. När han plötsligt hitta en intressant upptäckt. På framsidan av en pärm stod de KLIMATHISTORIA med stora bokstäver. Sam kasta ner den i sin låda för de han ska spara. Så fort han kommer hem plockar han upp den. I pärmen läste Sam om hur människorna hade förstörde klimatet. Global uppvärmning, människorna hade stekt sig själva. Det hade funnits massor utav is som hade smält och dränkt flera länder. Här i Krakow var det bara 17 grader i Maj för 50 år sedan, och nu är de 41. Det var inte öken i Polen, det var massor med liv. All information gjorde Sam snurrig, det som han reagera mest på var en sida som hade varit utdragen men blivit fast tejpad igen. Där de stod om försök människan gjorde för att rädda världen. Men att dem hade misslyckats och startskottet var ett möte i Köpenhamn för 50 år sedan. Från och med då hade människorna haft inställningen att det var försent. Dem gav helt enkelt upp.
Nu förstod Sam varför det var förbjudet att prata om klimat eller att undervisa historia i skolan. Jorden är döende, och det är vi som har dödat den.
Sam får panik och springer ut för att andas. Han möts av en stor storm samtidigt som han kommer på att man inte ska gå ut efter klockan 9. Men nu är det försent. Sam blir överfallen av sand, han kan varken se eller höra. Han ligger som förlamad på marken och det blir bara värre. Sanden plågar honom hela natten.
Dagen där på hittar Sams föräldrar honom liggandes lealös på marken. Stormen har gjort Sam både blind och döv.
Efter 4 dagar vaknar han upp på sjukhuset. Han inser vad som har hänt efter timmars av slagsmål med flera av sjukvårdspersonalen. När han har lugnat sig ligger han tyst på sängen och tänker. Tankarna virvlar runt i huvudet. Har människan gett upp? Ingen försöker rädda planeten längre. Det fanns inget Sam ensam kunde göra. Så där låg han på sjukhussängen utan att kunna se eller höra. Då bestämde han sig för att aldrig tänka på det igen.